Craft Bike Transalp i bilder

Nu åker jag till Jämtland och Trondheim för vandring, fiske och träning :)

Riva del Garda – etapp 8

Vi klarade det! När jag korsade mållinjen i Riva del Garda hade jag en känsla som jag aldrig upplevt under en tävling tidigare. Visst har jag många gånger haft en lättnads och lyckokänsla av att vara i mål men detta var något helt annat känslan av att ha klarat av att cykla över alperna och veta att imorgon inte behöva stå där i startfållan och lyssna på ”Highway to hell” kändes så otroligt skönt. Många gånger kändes det som vi undrade vad vi höll på med när man cyklar och snön vräkte ner och det känns som fötter och händer ska trilla av eller när det är 25-30C och man ska klättra 1200 höjdmeter i en backe. Men nu efteråt är vi väldigt nöjda att ha lyckats göra det och det kommer vara ett äventyr som jag sällan kommer glömma. Sista två dagarna rullade på bra trots att både jag och Ryan blev förkylda troligtvis mest på grund av ren utmattning. Sista dagen hade vi lite krångel med en kedja som ville hoppa innanför kassetten efter en krash men annars fungerade cyklarna perfekt. Vi har cyklat 1300 km utan en enda punktering vilket är väldigt imponerande för mig. Nu kommer det bli några lugna dagar innan semestern fortsätter med en fjällvandring i Jämtland och ett besök i Trondheim. Bilder kommer att läggas upp snart.

Kvadruppel pizza – etapp 6

Ikväll bestämde vi oss för att sloppa pastapartyt efter att ha ätit pasta i mycket lika former varje kväll så jag gick till turistinformationen och frågade de välsignade orden...”Give me the best pizza in town”. Efter att ha fått ett antal alternativ att välja på så gick vi till ett ställe nära målet. Två grymt goda pizzor slank ner som energigelen tidigare på dagen. Så det var bara till att beställa igen...2 till åkte ner utan några större problem. När vi sedan ville betala frågade kyparen på knackig engelska ”Not a third pizza?”. Innan detta hade dessutom våran nota hamnat hos bordsgrannarna som satt och begrundade den under tio minuter väldigt undrande varför de fått en nota på fyra pizzor, två glas mjölk m.m.

2 etapper kvar och en jobb en idag

Idag vart lite jobbig för mig...det känns att vi har cyklat 30 timmar på 6 dagar och klättrat massa höjdmeter. Dagens etapp var riktigt fin med många roliga nedförskörningar och fin natur genom en nationalpark. Den avslutades med en lång single track ner till San Martino di Castrozza. Tyvärr körde vi lite fel och tappade kanske 10 min på det då vi åkte med en grupp nerför och missade skylten som pekade upp för berget istället.

SCOTT – Snabba Cyklar Och Trevliga Tekniker

Igår fixade killarna på SCOTT racing service min frambroms och bytte beläggen bak för endast €10. Frambromsen hade fått luft i systemet så jag fick hela tiden pumpa den om den skulle fungera. Bromsbeläggen bak var helt enkelt slut efter all utförskörning i höga hastigheter. Flera gånger per etapp kan man känna lukten av brända bromsar i nerförsbackarna så bromsar är det som är mest kritiskt på cykeln här. Idag lämnade vi in cyklarna till SCOTT igen och de tvättade, oljade upp allt och bytte en krånglande remote lock-out till framgaffeln. Allt detta gratis så länge du kör SCOTT. Jag och Ryan kunde inte annat än tacka och gav dem ett 6-pack öl som tack. Att slippa tvätta smörja upp och att sedan få en komplett ny lock-out var värt mycket mer än €3. Istället satte vi oss på en lite uteservering med internet och kopplade upp oss mot världen medans vi avnjöt 3 pizzor, 1 pannini, 1 toast, öl och cappocino medans vi tittade ut över den lilla sjön och de höga bergsspirorna runt staden.

Vad åker då vi på och vad kan vara bra för ett lopp som detta rent cykelmässigt

V i har båda SCOTT Scale 29 Pro 2011 års modell med specs enligt USA då båda cyklarna är därifrån.

• Carbon ram
• Rock Shox Reba RL 100mm
• Sram X7 växelreglage
• Sram X9 Bakväxel
• Shimano SLX framväxel
• Schwalbe Rocket Ron framdäck
• Maxxis IKON bakdäck

Cyklarna fungerar bra här. 29er klättrar bra på de ganska enkla men branta klättringarna och IKON-däcken biter förvånansvärt bra med det låga mönstret. Jag har aldrig kännt att jag behövt mer grepp. En lätt cykel är att föredra men den ska klara de påfrestningarna som ett sånthär lopp kräver, våra väger ungefär 11 kg. Spara inte vikten på bromsar, däck, handtag etc. då det mycket väl kan vara värt några extra gram. Se till att du har en låg utväxling då lägsta växeln ofta används även på en lågt utväxlad cykel som våra. 29-tummarna har kännts lite stora i utförskörningarna där serpentin-svängarna på vägarna/stigarna är tighta. Men då det är en hel del väg och grusväg så är 29er ett bra val.

Snö och avbruten etapp

Idag var det ihållande regn och inte särskilt varmt när vi startade. Vi fick förvarningar om att etappen kanske skulle avbrytas innan den sista bergspassagen där det tydligen snöat hela natten men att den första skulle vara OK och ”bara” regn och +4C. Efter någon menut var allt dyblött och trots en goretex-jacka hittade sig vatten in. Händer och fötter går inte hålla torra. Ju längre upp vi kom desto kallare blev det och vi kunde se snön på bergen kring oss komma allt närmare. Sista kilometrarna mot toppen var det ymnigt snöfall och några centimeter på marken. När det är så brant uppför håller man värmen rätt bra men bara tanken på att åka utför samma berg på andra sidan får en att frysa. Efter en halvtimme nerför kändes inga fingrar eller tår längre och det var bara att försöka hålla kvar i bromsarna. Ryan började frysa väldigt mycket och vid matstationen bytte vi jacka då min var lite tjockare och hade en luva och han fick den sista koppen te som serverades vi matstationen. Vi fick nu reda på att etappen kortats av och var ”slut” vid nästa matkontroll 20 km bort. Vi fortsatte ner och värmen kom inte tillbaka till oss innan vi började klättra upp till matkontrollen och vi hade mycket krafter kvar och klättrade om många. Glada att vara tillbaka från kanske en av de värsta strappatser jag varit med om så var det bara att cykla tillbaka till det riktiga målet men en lägre väg. En varm dusch har sällan suttit så fint som idag. Tveksamt om etappen någonsin skulle startats en dag som denna...

Kolla gärna in lite bilder från loppet på Ryans blogg

Cyklade uppför 40% av Mount Everest

Idag var det den hårdaste etappen i Craft Bike Transalp. Inte så lång..72 km men med 3600 m klättring. Inte heller några långa nedförsbackar att återhämta sig i...den som fanns var stenig single track rätt ner för berget. Men vi klarade det och med ett bra resultat...63:a, klart bäst hittills. Nu känns det som det kommer bli lättare, målet kommer närmare och etapperna något snällare. Det tog oss dryga 5 timmar att köra dagens etapp och när jag startade kändes det som benen var helt döda men efter ett tag började det gå bättre.

81:a idag med nysnö och kossor

Idag cyklade vi in som 81:a på den tredje etappen. 94 km och 2150 m klättring med en start på 30 km uppför med fin nysnö och några få plusgrader på toppen. Regnet föll över oss när vi startade i Mayrhofen och fortsatte ytterligare 3 timmar. På toppen av berget vart de en ko som tyckte att single tracket var en bra väg men efter nån minuts drafting efter den kunde vi passera. Sista 40 km höll vi ihop med en stor klunga och det gick riktigt fort men vi klarade att hänga med in till Brixen där solen skener över de små gatorna, där de även har öppet internet på torget.

Brännmärkta bromsar

Idag var andra etappen mellan Weerberg och Mayrhofen. 68km...en barnlek tänker man ju...hur svårt kan det vara. Jag kan köra det på under 2 timmar på landsvägshojen utan att bli allt för trött typ. Jo tydligen kan det vara rätt jobbigt...lägg till tre toppar på 1800, 2300 och 2200 m; 2600 m klättring och 2800 m nerför. Det tog oss 4.44 att avverka etappen och vi körde bra och snabbt (avg 12.5km/h). Nerförskörningarna idag var snabba och en hel del på asfalt längre ner i dalen på krokiga serpentinvägar. Bromsarna har fått gå varma...på riktigt...de har fått dendär blåbrända färgen efter alla inbromsningar.
Nu sitter vi på ett kafe i Mayrhofen och äter bakelser och dricker läsk...skönt att slippa tänka på alla kalorier man stoppar i sig...jag kan garantera att de flesta kommer användas imorgon på den 30 km långa klättringen upp från starten.

Första etappen...långt och brant

Idag gick första etappen i Transalp. 94 km mellan Mittenwald och Weerberg med 2336 höjdmeter som skulle klättras i strålande solsken. Vi kommer dagen innan till Mittenwald och bodde på en militäranläggning med många många andra cyklister från världens alla hörn. Idag gick sen starten och det var trångt upp i den första klättringen och knappt halvägs lyckades jag och Ryan tappa bort varandra då jag inte såg att han passerade bland all folk och jag stannade och trodde att något hade hänt honom. Men efter några minuters förvirring återfann vi varandra igen och kunde fortsätta dock med minst hundra cyklister till före. Sen flöt det på ganska bra och vi plockade många platser upp over det första berget och nerför de ganska svåra utförskörningarna bland grus, stora stenar och betande kor. Uppför andra berget fick vi ta det lite lugnare och ner på andra sidan var det en av de värsta utförkörningarna jag har kört med grovt löst grus och stora stenar på serpentinstigar på en brant bergssida. Efter detta var det mest plattåkning de sista 3 milen med en rejäl 4 km klättring på slutet upp till Weerberg.

2 cyklar på taket och lite naket

Nu sitter vi i bilen med cyklarna på taket på väg mot färjan i Trelleborg för att fortsätta ner genom tyskland imorgon. Igår körde vi ett pass på enligt mig de finaste stigarna kring Jönköping, från huskvarna stadspark upp till vassarp på vandringsleden. På vägen tillbaka passade vi på att testa downhillbanan och jag gjorde en fin kullerbytta över styret. Men inga skador eller trasiga cyklar...haha
Jag ska försöka uppdatera lite under veckan.

Published with Blogger-droid v1.7.2

En vecka kvar!

Specialized Epic M5 till salu

Jag har en av mina 6 cyklar till salu. Min heldämpade tävlingsmtb är till salu. Är ni intresserade kan ni kolla på happymtb.com eller höra av er till mig.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Livet leker 3.81 cm högre

Beslutade för ett tag sen att jag skulle skaffa en ny MTB...en 29er i carbon blev det...d.v.s 28 tums hjul som en landsväg fast med fetare däck som bygger den sista tummen. Lotten föll på en Scott Scale 29 Pro, en lätt cykel till hyfsat bra pris med helt ok komponenter men med stora möjligheter till uppgraderingar när plånboken tillåter. På ränneslättsturen passade den som handen i handsken...bra flyt ovanpå det grova gruset på många vägar, lättrullat på grusvägarna och asfalten och bra grepp i branta backar. Såhär långt är jag helnöjd med hojjen...dock har jag en liten förkärlek till Fox-dämpare men nu sitter det en Rock Shox Reba RL på och den fungerar fint. Nu är det mindre än 2 veckor kvar till Craft Bike Transalp och snart bara en vecka till kompanjonen Ryan Tervo kommer till stan.

Lite bilder från ränneslättsturen, tack Martin för bilder och langning

Äntligen

Dags för ett inlägg...var ett tag sen och jag har inte legat i hängmattan. Lägenheten har totalrenoverats, jobb ska göras, cyklar har köpts och byggts, bil har införskaffats för sommarens raggarrundor i Huskvarna. Men men idag var det generalrepetition inför sommarens stora äventyr...craft bike transalp från tyskland till italien på mtb...så körde jag ränneslätturen, 78 km på en sjukt fin bana. Det gick riktigt bra på nya 29tummaren och jag blev 22å i elitklassen. Viktigast var att jag fick lite revansch från billingen på Erik Wickström :-) Mer bilder och roliga annekdoter kommer senare

Published with Blogger-droid v1.7.2